För val av övningskategori initialt under träningsperioden har en hierarkisk modell baserad på deltagarens gångförmåga utvecklats. Modellen ska ses som en vägledning för vilka övningskategorier sjukgymnasten/fysioterapeuten (Ft) i huvudsak bör inrikta träningen på. Behov av levande stöd testas genom att deltagaren får gå en kort sträcka (5-10 meter) utan gånghjälpmedel.
Modell för val av övningskategorier
| Fysisk funktionsförmåga | Rekommenderade övningskategorier |
|---|---|
| 1. Går utan fysiskt stöd eller tillsyn | A. Statisk och dynamisk balansträning i kombination med benstyrketräning B. Dynamisk balansträning i gående |
| 2. Går med tillsyn eller lätt fysiskt stöd från en person | A. Statisk och dynamisk balansträning i kombination med benstyrketräning B. Dynamisk balansträning i gående C. Statisk och dynamisk balansträning i stående |
| 3. Går med kraftigt stöd eller kan inte gå | C. Statisk och dynamisk balansträning i stående D. Benstyrketräning med kontinuerligt balansstöd E. Gångträning med kontinuerligt balansstöd |
Inom varje övningskategori väljer Ft övningar utifrån deltagarens funktionsnedsättningar. Ft gör en individuell bedömning av hur stor del av träningstiden som ska användas till respektive övningskategori. Träningspasset ska dock, om möjligt, innehålla minst två benstyrkeövningar och två balansövningar om två set vardera. För att hinna så många övningar som möjligt under ett träningspass ska deltagaren inte vila mer än nödvändigt. Varje träningspass startar med sittande uppvärmning för övre och nedre extremiteter i fem minuter.
Deltagaren styr intensiteten i träningen men uppmuntras av Ft att bedriva träningen progressivt och med en hög intensitet. Intensiteten i träningen och valet av övningar anpassas efter förändringar i deltagarens hälsa och funktionella status.
Med hög intensitet menas:
1) styrketräning i set på 8–12 repetition maximum (RM)
2) balansträning nära deltagarens maximala balansförmåga
Under de två första träningsveckorna bör styrketräningen ligga på 13-15 RM som en uppbyggnadsperiod.
I övningsbanken finns exempel beskrivna på hur Ft kan öka belastningen i styrketräningen och svårighetsgraden i balansträningen. Belastningen i styrketräningen kan öka genom att t.ex. använda ett viktbälte, öka pallhöjden i step-up eller utföra djupare knäböjningar. Belastningen bör inte ökas i en övning om detta påtagligt försämrar rörelsekvalitén. Målsättningen är att den excentriska fasen utförs kontrollerat dvs. exempelvis att deltagaren inte dunsar ner vid nedsittning. Svårighetsgraden i balansträningen kan öka genom att t ex stå eller gå med mindre understödsyta, eller på mer utmanande underlag t ex mjuk madrass.
För att kunna utmana balansen på ett säkert sätt under träningen ska deltagaren ha på sig ett bälte med handtag så att Ft lättare kan förhindra fallolyckor. Det är viktigt att deltagaren inte tar eller får balansstöd i onödan.
Intensitetsskalor
Intensitetsskalor har utvecklats för att kunna beskriva intensiteten i träningspasset för varje deltagare. Intensiteten i balans- och styrketräningen skattas separat av Ft som ett genomsnitt för träningspasset.
| Hög intensitet | Medelhög intensitet | Låg intensitet | |
|---|---|---|---|
| Benstyrketräning | Set på 8-12 RM | Set på 13-15 RM | Set på > 15 RM |
| Balansträning | Postural stabilitet utmanad fullt ut* | Postural stabilitet inte utmanad fullt ut eller bara utmanad fullt ut i en minoritet av övningarna | Postural stabilitet inte alls utmanad |
Uppvärmning
Deltagarna kan exempelvis utföra övningarna sittande på stol under cirka fem minuter.
Exempel på övningar:
- Sittande gång
- Växelvis armpendling vid sidan av kroppen
- ”Symaskinstramp”
- ”Plocka äpplen” i olika riktningar (uppåt, åt sidan, nedåt)
- Sträcka knälederna växelvis
- Flytta fötterna växelvis åt sidan och tillbaka